puss <3'

När jag insåg att jag skulle bli tvungen att springa till bussen imorse, så blev allt plötsligt jätte jobbigt.
och allt slutade med att jag gick och la mig i min varma, sköna säng och tittade på film istället.
jag som skulle skärpa mig dom sista veckorna innan höstlovet, vara i skolan varje dag och inte skolka.
men det hade jag redan failat med redan förra måndagen eftersom att jag fick lov att åka in på sjukstugan.
men det blir ju inte bättre av att stanna hemma idag också, men.
Efter höstlovet, så tänker jag skärpa mig på riktigt.
får väl se hur det går med det ;)


Tidigare när jag låg här i min varma, sköna säng, kom jag att tänka på hur mycket musik egentligen kan betyda för en. Känslan när man slår på sin favorit-låt och höjer volymen, när man känner igen sig i texterna och kan dom utantill, och ja, ni fattar. Sen har man ju alltid sina låtar som påminner en om saker. Kan vara både bra och dåliga grejer, men man förknippar ett visst minne med just den låten liksom.

Dead by april, betyder väldigt mycket för just mig.
första gången jag hörde låten falling behind, måste ha varit för lite mer än ett år sedan, och den fastnade direkt.
och sen dess så har det bara varit så, dead by april. Man kan nästan säga att det har blivit en del av mig.

Känslan när jag fick se dem live, i falun för någon månad sen går inte riktigt att beskriva.
när vi stod där och trängdes, näst längst fram. (stod någon tjockis med stor väska framför mig som jag hade lust att slå hela tiden). Det var nästan som att det var meningen att vi skulle stå så nära. För när vi kom dit ett gäng, så var det redan helt fullt med folk, men vi banade oss igenom allting och hamnade på såpass bra plats ändå.

När dem sedan började spela, så släppte man allt, ingenting var fel och allt kändes helt perfekt.
vi stog där och hoppade, skrek och sjöng med i låtarna.
sen började det regna. Och det gjorde att det hela kändes ännu verkligare på något vis.

så ja, man hade smink i hela ansiktet efteråt, och ont i fötterna efter alla som hoppat på en.
men hallå? som att man brydde sig. det var så jävla värt det :)
tror att det finns vissa som fattar vad jag menar, och någon gång så kommer jag att stå där igen. lovar.

                     ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0